Uppställning vid Garnisonen i Linköping, söndag kl. 11.00. här vidtar genomgång av dagens övningar. Så långt är allt frid och fröjd, hm, förutom molnen som far omkring och läcker en skur här och där. Söderut från Linköping är utlovat och det blir det också via ek landskapet till dagens första stopp, lunch på Bjärka-Säby. Vilket i bilkretsar är ett ovanligt stopp. Kommer troligen att bli fler sådana träff möjligheter, när ägarna ser att det inte är sk. motorburen ungdom som far omkring. I vilket fall som helst så bad dom om att vi skulle ställa upp bilarna framför slottet så att dom kunde föreviga arrangemanget. Om vi backar lite, så är det ju såhär med att en del bor alldeles i närheten av bansträckning, vilket i sin tur innebär att instruktioner är till för utombys, fast det borde vara precis tvärsom. Inga namn nämnda men jag åker helst med någon som inte är från trakten så att säga. Efter lunch vidtar ”rädda grodorna”, d.v.s. manöverprov.

Håkan sätter ut en liten, liten groda på vägen, som vi inte bör köra över. Så här i efterhand så skulle inte jag vilja vara groda om man så säger. Färden går vidare mot Bestorp – Brokind – Rimforsa, och som vanligt stannar omvärlden upp och kamerorna plockas fram så att vårat sommar rally blir bilder att njuta av i diverse hem både inom landet och utomlands, typ stjärnstatus, jag blir lika förundrad varje gång när jag ser hur vi blir bemötta. Färden går så norrut från Rimforsa är det väl inte direkt norrut eftersom vi färdas mot Ulrika, men strax så åker vi mot norr, mot Sörgårdens kakbuffe och avslutning. Det är nu som jag kommer på att jag är rent ut sagt lycklig med hur dagen har utvecklat sig. Vilket i sin tur innebär att jag total missar näst sista kontrollen, det kommer jag på lite senare när jag inser att vägbeskrivningen som jag håller i handen är efter kontrollen som jag borda ha stannat vid. Men Håkan löser det på sista kontrollen där jag kan få en ny chans att svara. Alla var mycket nöjda med dagen och lovade på stående fot att komma tillbaka nästa år. Stort tack till Jenny o Håkan, mycket bra jobbat.

När vi så har ätit oss redlösa på kakor så smyger verkligheten på igen, dags för ett tolv timmar långt arbetspass.